VESTMANNAÖARNA 1973
Den 23 januari 1973, rätt efter midnatt, började ett dramatiskt vulkanutbrott på Heimaey (Hemön). Utbrottet kom utan egentliga förvarningar, dock hade utbrottet i Surtsey, rätt utanför ön pågått 1963-1967. En stor spricka öppnade sig just sydost om bebyggelsen och tidigt stod klart att utrbottet skulle få allvarliga konsekvenser för bebyggelsen och befolkningen. Vid den här tiden bodde ca 5.500 innevånare på ön. Redan den första natten hade man lyckats evakuera ca 4.000 personer, i huvudsak med fartyg, från ön och till fastlandet. Detta var möjligt tack vare att hela fiskeflottan låg i hamn p.g.a. oväder dagarna före. Men denna natt låg havet spegelblankt och alla fartyg kunde användas i evakueringen. Även flyg användes. Utbrottet pågick till den 3 juli samma år (1973).
Under de efterföljande veckorna flyttades en stor del av folks möbler och ägodelar bort från ön, men många hus blev offer för utbrottet, begravdes av den utflödande lavan , eller fattade eld av flygande och glödande lavastenar. Askan lade sig över samhället och många hus begravdes under aska. Man har beräknat att ca 400 hus förstördes.
Ingen människa omkom direkt av lava eller aska, men en person dog av kolmonoxidförgiftning - farliga gaser bildas alltid i vulkanutbrott - och han hade gått in i källarvåningen på sitt hus för att söka ägodelar, men kvävdes av de giftiga gaserna och syrebristen.
Efter utbrottet upphörde påbörjades återuppbyggnad och återflyttning till ön. I dag bor ca 5.000 personer åter på ön, som är den enda bebodda av de åtta öarna vid Vestmannaöarna.
Den dåvarande tidningsfotografen Tom Wiklund, då på Ålandstidningen, gjorde en resa 1974 till Island och besökte bl.a. Vestmannaöarna och tog bilder. Han har haft vänligheten att sända mig några av dem och givit mig tillstånd att publicera dem här på min webb.
Till Geologi
Tom Wiklunds bilder:
År 1974 är lavan fortfarande rykande. Ungefär 400 hus förstördes eller begravdes av lava eller aska och som man kan se på bilden så har huset antänts av det heta materialet och husväggarna står kvar och hela huset har fyllts av svart vulkanaska.
I dag, ca 40 år efter händelsen, har man grävt fram några hus och avser att visa dem som ett sorts museum över hur dramatisk händelsen var. Man kallar platsen för “Nordens Pompei”.
Folk som bodde i husen var tvungna att lämna husen mitt på natten och överge dem i all hast och man fick med sig det allra nödvändigaste som kunde rymmas i en resväska.
Bilderna talar för sig själva.
Verkliga fotopärlor som Tom har fångat på dessa svart-vita bilder från 1974. Tack Tom!
“Nya lavan” från “Eldfjall” höll på att stänga hamninloppet, men tack vare rådiga brandmän stoppade man lavaflödet genom att spruta kallt havsvatten på lavan. Det var troligen första gången i historien som man lyckats stoppa en lavaflod genom mänskilga insatser.
|