GEYSRAR
Geysrar är heta källor som sprutar hett vatten med jämna mellanrum. De finns där som vulkanisk aktivitet är allmän och de mest kända platserna är, förutom på Island, i Yellowstone nationalpark i USA och på Nya Zeeland och Hawaii. På Island finns några områden som har heta källor, men det är egentligen bara vid Geysirsområdet som de verkliga "geysrarna" finns. Det är egentligen så att den största källan på Island heter "Geysir" och efter den har ordet geysir upptagits i många språk. Geysir själv har uppvisat varierande aktivitet och det finns skriftliga källor första gången från 1300-talet, som berättar om att Geysir sprutat hett vatten, sannolikt efter ett större jordskalv på Island. Så har dess aktivitet varierat, men har i allmänhet ökat efter jordskalv. Omkring 1980 upphörde egentligen Geysir själv att spruta naturligt. Det berodde på, att "röret" eller sprickan där vattnet kommer upp från underjorden, stocknar av kiselavlagringar och då blir vattenströmningen mindre. Efter 1980 kunde man locka fram utbrott genom att kasta 50-100 kg såpa i hålet. Men så var det ett större jordskalv på Island sommaren 2000 och efter det har Geysir åter blivit aktiv och sprutar nu av egen kraft två till tre gånger dagligen. Alldeles invid Gesyir finns en annan "geysir" som heter Strokkur. Det är den som numera alltid avbildas i böcker och på vykort. Strokkur sprutar med 3-7 min mellanrum, dygnet runt, året runt och är en stor turistattraktion i dag. Gamla Geysir kunde spruta 60-70 m när den var som mest aktiv. Utbrotten höll på i 10-15 min, ibland upp till 30 min. Strokkur däremot, som nu är den som alla tittar på, den sprutar som sagt med 3-7 min intervall, och sprutar ca 15-20 m högt. Utbrotten är bara kortvariga, det handlar egentligen om en urblåsning som ibland kan följas av en andra, men så tar det åter ca 3-7 min innan nästa kommer.
Vad beror då utbrotten på?
Jo, det är så att dessa källor ligger i aktiva områden, där jordskorpan är tunn och där det finns sprickor ner till heta jordlager under markytan. Det är oftast fråga om lava som trängt upp ur underjorden i sprickor under de senaste 1000 åren och fortfarande är het. Den isländska berggrunden är porös och söndersprucken och grundvatten tränger ned genom sprickor till dessa heta jordlager. Där hettas vattnet upp, och där nere är vattentrycket stort, så vattnet når temperaturer på flere hundra grader. Vattnet trycks då upp mot markytan och ju närmare ytan det kommer, desto lägre blir kokpunkten, beroende på minskat vattentryck. När vattnet när den nivån att kokpunkten är nådd, då ombildas vattnet till ånga och volymen förstoras kanske 10-15 ggr. Detta är upphovet till urblåsningarna, eller sprutningarna.
Vulkaner och jordskalv
Island ligger på Atlantryggen, dvs. på sprickan mellan de amerikanska och euro-asiatiska kontinentalplattorna. Dessa plattor glider sakta i sär. För ca 100 milj år sedan räknar man med att Grönland satt fast vid Norges kust. För ca 60 milj år sedan började Island att bildas mitt i Atlanten, då djupt nere i havet. För ca 17-20 milj år sedan börjar de första delarna av Island sticka upp ur havet. Det är det som vi idag kallar Västfjordarna, dvs. det utstickande "drakhuvudet" uppe i nordväst, samt de s.k. östfjordarna, dvs. den nuvarande ostkusten på Island.
I dag går kontinentalsprickan tvärs över Island. Den kommer in över landet i sydväst (Reykjanes och Västmannaöarna) och går tvärs över landet till nordost Surtsey, Vestmannaöarna, Hekla och Vulkanerna under Vatnajökull, som är de aktivaste idag ligger alla längs sprickan. När landet glider isär (i medeltal 2 cm per år) uppstår spänningar i jordskorpan och jordskalv uppstår. Ett kraftigt sådant var i juni 2000 och i maj 2008 på södra Island. På vissa ställen finns kanaler upp till ytan, t.ex. vid Hekla och där strömmar lava upp med jämna mellanrum och vulkanutbrott uppstår. Hekla t.ex. hade sitt senaste utbrott år 2000.
|